Veckoref

Att vara inne i något kan vara svårt, vad är det man gör och vad kommer ske? Det är dessa funderingar som fyller mitt huvud just nu - även en kamp mot feber. Att börja någonstans och inte riktigt se slutet är spännande. Vart kommer detta spanande, smygande ta vägen. Att hålla sig kring den utgivna platsen och utnyttja denna till fullo är spännande för man ser något nytt varje gång.

Jag håller på just nu med att försöka fånga upp vart personer ska ta sig och sedan följa med. Det kanske låter lite galet men så är fallet. Jag följer med om de ska till t.ex. Majorna och för att sedan ta mig tillbaka till vår utgivna plats. Vad detta kommer generera har jag ingen aning om. Men jag smyger runt som en agent och åker runt.

I fredags skulle jag ta med mig min lilla vän ut på ett äventyr och ta dess perspektiv. Det visade sig att min lilla vän som var tänkt fick förhinder och jag fick hitta en ny vän. Jag följde med min vän och dokumenterade dess perspektiv och hur den såg på området vi utforskade.

Tanken som slog mig i det här är hur mycket man ser från ett "grodperspektiv", eller mer hur annorlunda det kan se ut, allt blir så stort och mäktigt. Just grodperspektivet är något jag blev mest fascinerad över - då jag och min lilla vän lekte.

Nu väntar en ny vecka med nya utmaningar så får vi se vart det hela landar, kanske på månen. 

Dags att göra en comeback

Nu är jag tillbaka på HDK i Göteborg. Denna bloggen kommer så snart tiden är mogen att börja rulla igen. Innan dess finns de gamla inläggen kvar sedan tidigare - roligare så. Just nu studeras konstteori i kursen LBD360 - sedan går vi vidare i gestaltning (tror jag).

Idag har jag även besökt utställningen som sker på Rödastens konsthall och går under namnet PLAY! - Recapturing the Radical Imagination - länk finns HÄR! Men mer om det en annan gång.

Tills vidare, skepp o hoj!

V.22 - Slutinlägg

Du bestämmer

Under vårterminen har jag befunnit mig i ett gestaltningsarbete och detta blir ett avslutande inlägg kring hur det blev, hur jag går vidare och en kortare sammanfattning av den långa processen som arbetet innehåller.

Vad har jag gjort?

Jag har arbetat med siluetter som skapats i olika pappersmaterial, allt från skräpkartong till golvpapp. Siluetterna som jag tagit fram innehåller mystik, en undran, konflikter och samtidigt som de är öppna för egen tolkning. Siluetterna har fått ge sig ut på en resa i det offentliga rummet där de har sammanställts med den verklighet som vi rör oss i. Hur tolkar man något som plötsligt bara står där och inte säger något.

Arbetets presentation gick till så att några siluetter valdes ut, sattes upp och sedan fick åskådarna efter det titta på dem. Därefter visades ett bildspel som visar upp hur siluetterna har tagit plats i det offentliga rummet och även på andra platser.

Hur har jag gjort det?

När gestaltningsarbetet introducerades så fick vi reda på att temat för gestaltningen var konflikter och gestaltningen skulle ta en start i våra tidigare gjorda serier som vi gjort under terminen. Det hela upplevde jag som väldigt skoj då jag verkligen älskar att rita serier och läsa serier.

Tanken som jag började tänka nästan direkt var att jag ville göra en serie. Om det skulle bli en tidning, en strip eller något annat var inte bestämt men jag ville verkligen arbeta vidare med serier. Jag började då klippa sönder en massa serier som jag gjort och försökte skapa nya historier genom att sätta olika rutor från de olika serierna med varandra. Detta ledde fram till en konflikt i berättandet och det kändes spännande samtidigt som det inte direkt ledde någonstans. Lite senare började jag läsa en bok av Frank Miller, skaparen bakom Sin City där hans mörka historier urskiljas bland mörka och hemska figurer. Stilen som Frank använde sig av var något jag fastande för, just det svarta och det vita – det var stilrent och något som kändes spännande.

Den första handledningen pratade vi kring hur man skulle kunna gå vidare och i dessa spår som Frank använde sig av. Det slutade med att jag gick och köpte tjockt och väldigt mörkt papper och även vitt – sedan var siluett idéen född. Jag började skapa små bilder och de liknade små serierutor i sig och det utvecklades till höghus. Den största inspirationen som jag fick tips om runt denna tid i processen var Kara Walker som satte igång mitt arbete på riktigt.

Nästa steg var att börja utnyttja hela kroppen och arbeta med hela kroppen i skapandet av mina siluetter. Jag började då använda mig av allt från skräpkartong till golvpapp för att skapa siluetterna. Med golvpappens hjälp så kunde jag skapa siluetter som sträckte sig nästan till tre meter höga. Det fanns något lekfullt men samtidigt allvarligt i processen. Jag började även att leka med olika nyanser av golvpapp allt från den klassiska bruna till den mer gråa. Mot slutet började jag även plocka in färgade papper som jag arbetade med, allt från att göra kläder till vissa siluetter fick små, små ögon i olika färger eller andra små detaljer.

När dokumentationen ägde rum med insamlingen till bildspelet så började jag prova olika ljus och platser för att skapa mystiken som jag letade efter. Jag lekte även med skuggspel på vissa av siluetterna.

Det sista steget var presentationen som jag från en början hade en riktigt bra tanke bakom. Jag ville att gruppen skulle tillsammans gå ut, få en siluett och placera denna i det offentliga rummet efter deras val och tolkning. Efter detta skulle jag visa upp hur det gick till när jag gav mina siluetter ut i det fria rummet med hjälp av ett bildspel.

Då denna tanke växte fram så började jag tveka på om det gick att utföra då pratet i skolan gick att man skulle hålla sig till klassrummet – presentationen blev då något annat, kanske en del av det jag tänkt, fast inte lika bra.

Varför har jag gjort mitt arbete på det sätt jag gjort det?

Det har faktiskt varit en kamp att sätta ord på varför jag gjort detta arbete just på detta sättet, men jag tror att mycket redan tog fart i början av projektet då jag tänkte i seriebanorna. Jag ville ha mystik och skapa något som ingen bara kan döma rakt av. I dagens samhälle känns det som vi blir dömda/dömer folk allt för lätt – man sätter en etikett på folk.

På det viset menar jag att jag ville skapa något som var öppet för egen tolkning – det finns inga klara svar.

Och tanken om att vilken roll siluetterna får när de ställs inför den verklighet som vi lever i – vem kan döma dem om inte vi själva, det finns inga rätt eller fel. Mystiken ligger i att ingen riktigt kan läsa av vad den andra personen tänker kring siluetterna och vilka accessioner man gör till dem.

”We're the ones that make no sound, waiting in the background” - Henrik Berggren

V.20 - Onsdag

Det här inlägget kommer jag strukturera upp lite med olika rubriker och så vidare, allt för att det ska bli enkelt att följa med, allt för att undvika förvirring.

Vart står jag idag med arbetet

Just nu håller jag fortfarande på med mina siluetter och tycker verkligen om att göra det. Jag känner att den berömda golvpappen är något material som jag kommer fortsätta att använda. Dels för att det är enkelt att skära i och samtidigt att färgen är något jag gillar, den brungråa. 

Under den här veckan så har jag haft många funderingar kring hur jag ska gå vidare. Efter handledningen i fredags så kom vi fram till att jag skulle fortsätta på samma spår, eftersom jag tycker det är roligt - men dels att jag ska utveckla det hela med att arbeta med fönster (där siluetterna sätts upp) och använda olika papper för att uppnå en mer mystik i arbetet. 

Jag har börjat fundera om aluminiumfolie kan vara något att prova på, då det ger en glans.. Jag har även tänkt under morgonen att prova en massa olika papperstyper i mina siluetter allt från tidningspapper till en massa annat. 

Reflektion

Jag tycker att mitt arbete går framåt och jag tycker att det är spännande att leka med tanken med alla möjligheter som man kan skapa med sina siluetter. Jag tycker även att jag själv utmanat mig själv ganska mycket då jag har använt mig av olika material - från fint/dyrt papper till skräp och sedan till golvpapp. Alla tekniker har något speciellt i sig, och de är olika svårigheter med alla material. Inget är nog helt prefekt, för något måste ju alltid vara fel - annars får man ju inte klaga. 

Pedagogisk ref

När man är ute på skolor och arbetar så möts man ofta av alla besparingar som skolan måste göra - men ändå detta slösande. Papper ritas lite på i ett hörn, klipps på mitten och sedan hamnar dessa i papperskorgen. Många av pedagogerna verkar blunda för detta, även om de vet att skolan måste ha sina besparingar.

Det jag tycker är konstigt är att man inte redan i skolan kan börja introducera hur man kan använda skräp, hur  mycket möjligheter skräp kan ha när man skapar något och hur mycket man kan göra. I dessa tillfällen tror jag det är viktigt att man kan ge konkreta exempel på vad man kan göra, så eleverna verkligen ser att det går. Just i denna stund tar jag en av mina siluetter som är ca 2m och skapad bara i en  massa skräpkartong... Det kostade mig inte en krona, det var bara sådant som skulle slängas - och hur mycket hade inte denna två meters figur kostat att göra i helt nya papper? 

När jag läste en kurs på lärarprogrammet som handlade om just om detta område med miljö och slit och släng så talade man ofta att man lär börja i låg ålder för att sedan bygga vidare - alltså att man i tidig ålder introducerar kring vad papper är och hur mycket man faktiskt kan göra med återvunnet papper.

"Jag tror vi kan lära någonting viktigt av varandra" 

Konstnärlig ref

När jag ändå är inne på att tala om att arbeta med skräp så vill jag visa en video som visar hur man kan göra konst med hjälp av lite städning. Tyvärr vet jag inte vad mannen i klippet heter.. (OBS! vet du så kommentera gärna) 

V.19

Arbetet fortsätter i full fart - men vart skall de sluta? Det vet jag inte.
Vanligt papper har bytts mot golvpapp som är ett fantastiskt material att använda och skära i, dels att det går smidigt men samtidigt att färgen är något jag fallit för. Varför vet jag inte.

Det jag kan känna lite nu är att jag inte kommen någonstans, jag bara skapar och skapar - men jag finner ingen utmaning. Vad vill bilderna säga mig, vad är dessa bilder för något? Jag är mitt uppe i en kamp att komma på vad jag faktiskt håller på med. Kanske det i sig är en konflikt?

Ser fram emot handledningen imorgon då jag säkerligen kan få stöd och tips på hur jag går vidare i mitt arbete.

 En läsande "människa" som sliter och står i. Väldigt mycket Kara Walker över det hela.

Jag utmanade mig själv och försökte göra något lite svårare - skapade denna figuren. En man i slips som går med två pistoler. 

Nu ska jag till ateljén och fortsätta arbetet.

V.18 - Veckojobb dokumentationen

Här kommen en samling med bilder från förra veckan. Jag har arbetat mycket med det svarta pappret som föll mig mycket bra i smaken. Jag provade även att arbeta med vita papper men kände att det här inte var något för mig. Jag valde då att färga det vita papperet svart och arbeta med det. Jag började även att arbeta med mycket större siluetter, sådana som var större än jag själv. Dessa gjordes med hjälp av tjockare skräpkartong som jag skar ut.

Imorgon fortsätter arbetet med att göra stora siluetter, dock mer detaljrika. - Mer inlägg kommer under veckan.

När jag skapade den stora siluetten så tänkte jag mycket på konflikter, hur folk löser dem - och även var detta inspirerat från serievärlden.

V.18 - Tisdag

Efter att ha varit på handledningen i torsdags så fick jag ett förslag på en referens jag skulle titta upp. Denna referens är en kvinna som arbetar bland annat med siluetter vid namn Kara Walker. Hennes verk utgår ofta från ett perspektiv som tar upp ämnen som ras, könsroller, våld och så vidare.
Efter att ha tittat runt på internet och utforskat lite om Kara så har jag blivit väldigt inspirerad av att fortsätta mitt verk med att klippa och klistra med siluetter.

Bild hämtad från: http://www.glamour.com/inspired/women-of-the-year/2008/kara-walker

Bild hämtad från: http://blog.lib.umn.edu/peza0001/arts1001wednesdays/2008/11/artist_kara_walker.html

Något jag funderar på nu är som vi pratade om på handledningen att jag skulle gå upp i storlek - något jag ska. Men som jag pratade om under torsdagen så utgick jag från det tråkiga formatet a4 för att prova på om det var min grej. Pedagogen John Dewey grundade begreppet "learning by doing" - alltså att man måste utföra något för att lära sig det, inte bara läsa om det och sedan anses sig kunna det, man måste utföra det hela fysiskt. Och med detta vill jag säga att jag måste börja någonstans för att se om det är något som fungerar för mig.

Vart står jag idag? Jag står och trampar lite efter denna långhelg, då besök och annat har varit i fokus. Men jag har planer att utveckla väldigt stora siluetter likt de på bild två. Jag måste bara ha lite handledning kring vart jag kan få tag i detta material. Även vill jag leka med olika nyanser med papper, men som sagt jag behöver handledning kring vart jag finner material.

 

Mer inlägg kommer under veckan och även bilder kring projektet. Mycket jobb i ateljén väntar.