Sorry ajm läjt kIDZ

Jag har under denna vecka försökt att massproducera dessa kottdjur. Frustration har väckts och jag känner mig mätt på arbetet med kottar. Jag har försökt att hitta något flow i skapelsen av dessa och kom fram till att - nja de är inte så roliga. Visst vissa av dem blev väldigt bra till en början. Men att bygga ett litet djur som tar 39år att limma ihop tar på en. Jag har inte tålamodet att göra det. Jag bytte därefter taktik och gjorde dem simplare.

När jag satt och gjorde dessa så blev jag att tänka på - vart ska dem upp? Jag började fundera på stan och kom fram till, nä bland allt julpynt och annat magiskt som de pyntat stan med så finns det inget "liv" i mina kottar. Jag beslöt mig istället för att ta mig till tråkiga platser. Dessa platser är deppiga och väldigt väldigt grå. Året runt. Det känns nästan lite ångestfyllt att vara vid dessa platser.

Efter ha sett ett par skolbarn stå och kolla på min skapelse och de iakttog mig när jag gick runt och placerade ut dessa så tänkte jag, hoppas de blev lite överraskade att något hände på denna tråkiga plats.

Jag har därför börjat arbeta med tråkiga platser och vad dessa kan spegla. Jag har kollat på lite olika fotografer som fotograferat övergivna platser och blivit väldigt inspirerad och känner att jag vill fortsätta min gestaltning mot - tråkiga platser och övergivet material. Lite som det har varit i min process - använda det som redan finns och göra något med det. Vet inte mer vad jag kan säga just nu. Tankarna bara flyger runt och jag känner mig inspirerad och vill fortsätta och ska fortsätta under textskrivandets gång.

Massproduktion av kottar

Måndags läxa!

Ett litet projekt som växte fram under veckan. Tanken med placeringen är att många brukar känna sig hemma vid sina arbetsplatser, därför tänkte jag placera ett hus som är byggt av returnerat papper för de som inte känner sig hemma. Placeringen av dessa ställdes upp vid ett stort "företag" i Göteborg. Jag har även byggt fler hus som jag satt i belysning i. 

Strejk, banderoller, hus och skyltar.

Idag har jag skapat mer "kottdjur" till min armé som troligtvis ska ge sig ut på marsch på fredag. Banderoller och plakat. Haha!
Jag har även/igår gjort ett annat experiment där jag provade på att bygga något smått - ett hus. Detta har jag dokumenterat men kameran jag tog bilder med strejkar så jag ska försöka under morgonen prova en annan dator, då jag misstänker att mitt "kort-läsar-minne" strejkar. Men bilden innan som jag la upp tidigare idag är en skylt som är med i "husprojektet".

Imorgon ska jag först och främst få igång kameran och sedan massproducera kottar som ska få komma ut och leva. Skapa sina identitet i form av olikheter. Dessa ska så småningom få möta vardagen och publiciteten i det offentliga.

Mål för veckan är: 
- Det ska finnas fem olika verk i veckans slut. (Ett från varje dag)
- Jag kommer att bild-bomba på fredagen alla dessa verk. (bombning kommer från graffitin och är ett uttryck som brukar spridas ofta ibland bland "tags" man bombar tåg med sin tag osv...)
- Mycket dokumentation
- Ta det till offentligheten

Hoppas verkligen kameran fungerar imorgon när jag provar den på andra banor - annars löser jag det till fredag - flow.

Det kommer, jag lovar från igår och vad som skett idag!

Jag har hållit på både igår och idag att bygga med kottar och återvunnit papper och börjat bygga av det. Mer kommer när jag är hemma igen!

Söndag

Blev dåligt med uppdateringar - men processen har tagit form. Jag har under veckan börjat göra något, inte bara fundera. Jag satte mig i ateljén och började tänka - slutade med att jag åkte till Slottsskogen och samlade på mig en påse med kottar. Med kottarna började jag bygga, djur och så vidare. Kändes som man hamnade på någon basic-grej när man sitter och bygger djur av kottar.

Dessa kottar som blev till små djur spreds sedan ut i stan.

Under tiden som jag gjorde mina djur så kom jag på mig själv att göra skyltar istället. Dessa skyltar hade små korta fraser som skulle dela någon typ av glädje till folk. Kanske någon som är nere kan bli glad av att se en liten skylt som det står "du är bra" på. Jag ville bjuda in och försöka få något simpelt och bli något. Hur jag ska gå vidare nu är spännande - jag känner att jag är inne i någon typ av process, men vet inte vart jag landar - som vanligt. Just do it..

 Jag vet inte vart jag ska nu.. måste bara köra

Nu går jag ut!

Väntar bara på kaffet sen ska jag ta en heldag utanför lägenheten. Nu åker vi!

Style Wars (1983) + handledning

Idag fick jag tipset från Henrik att kolla på Style Wars från 1983. Hittade filmen på Youtube och drog igenom hela när jag kom hem från skolan. Tyckte om den.

Filmen handlar om graffitiscenen under tidigt 80-tal i New York. I filmen visas en mängd olika konstnärer upp och andra personer som inte håller med om att det är konst. "Det är bara skit... Och förstör." hävdar en.

Skrev ner några punkter när jag kollade på filmen:

• Härstammar från New York (Till stor del)
• Är ett uttryck som vuxit fram genom bland annat hiphop-musik och break dance.
• Varje konstnär har sin egen tag/nick
• Bombing - sprider ut sin tag eller sitt nick över stadens tåg - för att tåget transporteras över hela staden och får på det viset ett rykte kring namnet. Man blir något, folk vet vem man är via nicket/taget
• Äldre lär upp den yngre generationen genom att de får följa med och hjälpa till  med målningar
• En konstnärsform för vissa - andra ser det som ett samhälle vi tappat greppet om
• Den klassiska "tagen" som vi ser överallt ute härstammar från en man som gick under namnet TAKI 138
• Avslutningsvis vill jag skriva med ett citat som borgmästaren tog upp "Graffiti förstör våra liv - man kan inte njuta av livet" (något i den stilen)

Vidare idag hade vi handledning där jag fick mängder med vägar att gå, känner att jag måste komma igång. Så nästa steg blir att ta inspiration från graffiti/street art och lyfta ut i offentligheten. Jag har dock valt att hålla mig på den lagliga banan. Jag kommer att gå ut och leka med det som finns omkring oss och se vad man kan göra med det som naturen har att erbjuda. Vad kan jag skapa för "natur-graffiti" av detta. Så imorgon kommer jag börja ta mig ut och se vart jag kan komma. Det kommer bli en mängd med dokumentation under denna period - då street art inte har allt för lång livslängd.

Mer kommer imorgon.. 

Måste bara..

Måste bara börja någonstans - men det är inte lätt när hjärnan är på andra ställen och kastar mig runt kring olika typer.. Måste bra sätta mig ner och göra något, komma igång - precis som förra gången.

Eller något..

Måndag

Igår när jag skulle lägga mig fick jag en idé. En idé att skapa i det offentliga i hemlighet. Jobba väldigt litet med små skulpturer som smyger och tar sin plats i det offentliga på ett unikt sätt. (Hur vet jag inte.)
Men jag känner att jag måste börja med något nu, det står så still och allt är väldigt rörigt i mitt huvud - så att få handledning imorgon ser jag verkligen fram emot.

Vidare tänker jag på hus i allmänhet, röda stugor och så vidare.. Vet inte vart detta ska sluta - men ute vill jag vara.

Fredag - Dyket

Sitter denna veckan och gör någon typ av dykning ner i street art träsket. Har under veckan försökt att ta reda på lite mer kring vad folk har för åsikter kring detta. Med ett blandat resultat - så får jag säga att det oftast inte är så speciellt uppskattat. Men med street art så kan det naturligtvis variera, från att vara simplare tags till stora målningar.

Ett reportage i tidningen Filter som går under namnet "HYENORNA på trafikkontoret" - De försvann lika plötsligt som de dök upp, betonghyenorna som placerades ut i Stockholm. I snart två år har upphovsmännen Olabo och Folke försökt få dem tillbaka.

Här hittar ni en länk till reportaget

Efter jag läste detta så blev jag lite mer sugen på vad det är som faktiskt får vara och är accepterat. Tanken med att polisen inte sa något, de fick stå kvar i sex dagar gör allt väldigt spännande. Kan man lyckas göra något "utan att man märker det" på något vis. Och i så fall hur?

Mina tankar går kring när är det "mer okej" och när är det "inte okej". Tankar som går vidare är i  skolan hur viktigt det är att man inte bara säger "åh vad bra" hela tiden.. vad är det som är bra..

Som sagt det är mycket tankar..... just nu.

Vidare tänker jag på ett program jag såg på någon av SVT's alla kanaler som handlade om en fransk graffitimålare som åkte till Asien, där visade det sig att det skiljer sig väldigt mycket från stad till stad när det kommer till street art. I en stad hade man täckt större delarna av de största husen med street art målningar, det vill säga målningar och inte en massa tags. 

Har även lyssnat på en dokumentär på SR-play som hette "Klister spray och betong" - som pratar om street art. Även där tas Olabos hyenor upp och den stora anonyma Banksy. (+ en massa mer.. finns på SR-play för den som är intresserad)

I somras var jag i Ljubljana, Sloveniens huvudstad - även där hade man en annan syn på street art än vad Sverige har. Där var det nästan inget som inte var målat.(Förutom mitt inne i centrum, där var det ganska städat.)

Vi bodde vid ett område där det måste rört sig en massa konstnärer av alla dess former, för detta bodde vi bredvid. 

Området var fullt av installationer, skulpturer och målningar. Mycket inspirerande.

Som sagt försöker se lite vad som är fint och fult - accepterat/inte accepterat i det offentliga. Jag har funderingar på att gå ut och försöka göra något litet, och se hur det möts i reaktioner. Hm..(?)

Slutligen ska jag försöka se över denna boken - Noll tolerans - kampen mot graffiti som är skriven av en doktorand i konstvetenskap.. (Jakob Kimvall)

Allt är lite rörigt..sådär som det ska vara antar jag...

LBD500 - Att inte se eller veta

Så kom den dagen man började nästa kurs - kanske min sista kurs på högskolan. Men hur som helst så har vi idag tagit klivet in i LBD500. Till dagen skulle vi ta med oss en presentation (PM) - där vi beskriver lite kring vad vi gjort innan i LBD360 och dess gestaltning. Vad vi gjort och NU hur vi kommer gå vidare. 

I denna bloggen kan man följa min process ganska så bra så känner att lägga upp mitt PM här är onödigt. Jag kan istället skriva om hur jag tänker gå vidare:

• Titta och försöka lista ut vad som är fint vs. fult. För det som i någons ögon är jättefint kan vara i en annans fult som stryk. 
• Leka med platser, utomhus 
• Street art 
• Platser vad de har för roll för sina "ting" 

Allt är som vanligt flummigt men jag vill fortsätta på den biten känner jag. Ta objekt ut och ge dem liv genom att sätta dem i en verklighet. Inte låsa in dem i en byggnad gjord i tegel.

Imorgon tar vi och sätter igång i någon... form?

Reflektion av Att inte se eller veta

Känslorna som uppstår när man "lämnar" ett gestaltningsarbete är blandade. Men på ett vis lämnar jag inte det gångna utan jag fortsätter - utan att man kanske tänker på det. Jag måste fortsätta - så är det bara. Men vilka steg jag kommer ta är främmande, jag vet inte vart. Det jag vet är att arbetet fortsätter.

Under arbetes gång har jag upptäckt att det kan vara svårt att faktiskt komma igång och samtidigt bara vara igång. Med det menar jag att man kanske inte alltid måste veta vart man är på väg. Bara gör det och få något gjort. Jag måste hela tiden göra något, annars fastnar jag i mina tankar och ingenting sker. Det blandat med att hela tiden föra någon form av konversation med mina verk är något som får min process att gå framåt. En av dessa känslor uppstod när jag bara satte mig framför mitt verk och kollade på det - vad har jag gjort/varför och så vidare. Detta gjorde att det naturligt fanns mycket att tala om i processen. Allt arbete hade bara skett till stor del, det bara var där.

Under min gestaltning så har jag till en början bara sett att det ska ställas ut. "DET MÅSTE VARA BRA??! VILL INTE STÄLLA UT NÅGOT SKIT OCH SKÄMMAS!?!?!" Dessa tankar brottades jag med - men väl inne i processen så började dessa känslor försvinna. Processen för mig är något som jag tycker är spännande att arbeta kring - den bara lever sitt egna liv och alla verk blir så olika, eftersom vi är så inne i processen och gått in i den med olika perspektiv.

När det kommer till utställningen så var det en känsla av att allt skulle upp i luften. Det hela skulle vara på väg någonstans. Det skulle inte ligga på golvet längre som det så länge gjort. Det måste få liv och det kanske det lyckades få genom att skulpturerna fick möta luftrummet. Det är alltid en kamp att presentera sitt verk på ett bra sätt/hänga det "rätt" och sådant. Men jag är nöjd hur det blev presenterat, även om jag ibland kände att ljuset kunde vara bättre - men jag fick ta det som fans och låna ihop lite ljus. Det viktigaste var att få det från golvet och det gjorde jag.

Nästa steg blir att ta det hela ut. Jag vill vara ute i det offentliga och arbeta. Se nya möjligheter på platser som har bestämts av någon annan. Vad händer om något nytt lyfts in på dessa platser, kanske smyger sig in utan att man märker det? Det är där jag tror nästa steg finns - Att inte se eller veta.




Kom ihåg:
Bara gör det
Får du inte så gör det ändå
Svara inte på frågor du inte har svar på
Inte där, var där - nej inte där
Om folk kollar konstigt på det du gör - Skit i dem
Använd ateljén för att kunna släppa loss
Sprayfärg är frihet
Lyssna aldrig på samma playlist med endast fyra låtar i - du blir galen
Ha alltid mynt så du kan köpa något gott i godisautomaten - annars dör du (gjorde jag 20gånger)
Var i ateljén när alla gått hem för dagen = lugnt och skönt
Våga ha kläder på dig som du inte är rädd om
Skriv i bloggen som du bara tänker - det är då man vågar släppa loss och låta händerna styra och hjärnan bara tänka i process. Att allt är rörigt och osammanhängande visar för mig att jag lyckats att trycka ur mig något

Annars är det nog bara att köra. Jag kommer fortsätta skriva om detta i kommande inlägg hur det går och hur arbetet formuleras.

Tankar från ateljén 4/11-13

Har varit och målat/klippt i fyra timmar i ateljén. Jag tittade på Anne Li Karlsson som har gjort några verk och blev väldigt lekfull i mitt tänkande och bara gjorde något. Om detta blir såhär jag ställer ut det så... visar det sig.. Eller något.

Men här kommer ett par reflektioner som jag gjorde precis efter att jag tvättat rent mina händer så gott som det gick:

Pratade med mitt verk innan jag började måla. Vad fan ska jag täcka dig med, alla dina delar, men vad. Alla mina tankar flög bort med närmaste SAS-plan och jag började måla upp ett par ögon. Ofta har det som ser ögon, eller någon form av blick.

POOF!!

Två ögon som säger till mig "inte där.." En rädsla att göra något fel, vara på fel plats helt enkelt. (Känslorna som växer fram)
Men den här gången ville jag inte lyssna, jag ville bara göra och sätta allt på fel plats.

INTE DÄR..

Känslan av att vara på fel plats med ett material du inte känner. Men inte där.

INTE DÄR.. - NEJ INTE DÄR.
Vad gör du där?

Imorgon fortsätter jag med att inte vara där. Sista dagen att inte vara där.