Projekt – ’Drömmar blir magi i det osynliga’
När jag började arbeta fram mitt projekt så hade jag till en början väldigt svårt att hitta fokus, vart ska jag börja och vad vill jag göra. När jag tidigare har skapat något så har jag allt för ofta arbetat mot en genomtänkt idé/produkt att så ska det bli. Problematik som uppstår om man arbetar på det här sättet kan vara en viss del av besvikelse, för man brukar ju tala om att inget blir som man tänkt sig. Vet inte hur många gånger jag har arbetat mot något som man tyckt är bra, och som i slutändan inte alls blev som man tänkt sig.
Det var ungefär i den änden som mitt tänk tog fart. Jag ska bara skapa och låta det ske, processen får bli lite som den blir bara. Och jag kunde nu fokusera på själva ordet ”magiska artefakten” och kom fram till att det var väldigt abstrakt. Jag ville inte bryta ner ordet med hjälp av Internet eller andra hjälpmedel utan ”magisk artefakt” fick vara något jag personligen definierade. En mindmap visade mig vägen med ordet ”magiskt” i mitten och blev omgivet av en himla massa ord, allt från drömmar till förhoppningar och så vidare. Dessa ord blev startskottet för själva utvecklingen av projektet på riktigt.
Min första tanke var att skapa en tavla med utgångspunkten i mina ord och bara låta det ske. Vid handledningen så fick jag tipset om att arbeta stort när man bara låter processen ske och ta mycket plats. Jag valde då att befinna mig i ateljén där jag lyckades komma över en större träskiva. Det som kändes spännande med det hela var att arbeta med något som var större än mig själv, på det viset infann jag en viss frihet i det hela. Tanken som slog mig direkt var att fortsätta med tavlan och utveckla det till flera tavlor som skulle fästas på den stora träskivan. Någon bakgrund till själva tavlorna fanns inte, jag bara skapade och blandade olika tekniker allt från akrylfärg, akvarellfärg, teaterblod, tidnings urklipp, tuschpennor och så vidare. Det hela resulterade i tre separata målningar som inte liknande den andra på något vis. Efter jag var klar med dem kände jag bara att jag ville uttrycka mig ännu mer, eftersom dukarna på tavlorna var begränsade så blev träskivan ett väldigt bra alternativ för att bara låta något ske. Mängder av olika typer av färg blandades som när tavlorna togs fram och även sprayfärg i sann graffitianda med stenciler och på fri hand. Det blev en blandning av penslande, kastande av färg, smetande av färg och så vidare.
När jag kände mig nöjd med min process på den stora träskivan så limmades de tre tavlorna fast på den enorma träskivan som var omgiven av ett totalt hav av färger och nyanser.
Det fick bara ske.
Tanken bakom projektet - Var mycket fokus på de orden jag tagit fram, men framförallt ordet drömmar som jag anser är väldigt magiskt. Alla har ju alltid drömt om att nå upp till något, och att lyckas med det ser jag som något magiskt. Projektet speglar mycket hur drömmar på det inre planet hos människor finns men man väljer att hålla dem hemliga. Kan någon läsa mina drömmar, eller ta del av dem så har jag lyckats spegla min ”inre-magi”. Och även om ingen kan det så är det magiskt. Har man en dröm om något, så strävar man nog mot den på ett eller annat sätt.
Hur ser en magi ut och hur ser en dröm ut?
Individuella processen, mer på djupet
När projektet introducerades så var jag redan från början väldigt vilse och ville gå åt alla olika håll. Jag ville göra något bra, inte något halvbra. Men vart skulle man börja för att göra något som var ”bra”. Det tog flera dagar utan att jag kom på något att skapa/ta fram, jag blev helt ställd. Vid den här tiden så började jag fundera kring att ge mig in på något som var helt främmande för mig, att arbeta med ett förhållningssätt att inte tänka allt för mycket på vad som sker, inte arbeta mot någon produkt, bara låta det ske – låta det bli som det blir. Varför jag valde det här arbetssättet mot ett arbetsätt som jag redan behärskar var mycket att jag själv ville utmana mig själv. Tycker att genom kursen så har vi haft vissa moment där man ska utmana sig själv, så jag ville prova på det ännu mer. Det kändes också väldigt spännande att inte veta alls hur det hela skulle bli och slippa arbeta mot en produkt att så vill jag ha det. Jag var trött att bara arbeta mot något som gör mig besviken, eller så i slutet för att det inte blir som man tänkt sig.
När det var dags att sätta igång så hade jag bara några ramar jag ville hålla mig inom. Det skulle vara fokus på temat och via den klassiska mindmapen så lyckades jag ta fram ett antal med ord som jag personligen tyckte stämde in på temat ”magisk artefakt”. Det ordet jag fastande mycket för av dessa jag kom fram till var ordet ”drömmar”, för jag personligen tycker verkligen att drömmar är något magiskt, de är något som man kan uppnå, kanske ett mål eller så i livet. Det är för mig magi. Innan jag började med att skapa mindmapen och så tänkte jag, kanske ska jag se över internet och andra källor vad ordet ”magisk artefakt” är för något, kanske bryta sönder ordet? Men jag bestämde mig nästan direkt att det inte var något jag tyckte var nödvändigt, jag ville göra allt på mitt egna sätt och på det viset blir det ännu mer magiskt.
När det kom till att bara arbeta och uttrycka sig så var min första tanke att skapa en tavla. Jag inhandlade några dukar, färger och andra komponenter för att sätta igång. Jag började bara måla och upplevde det redan från början att det var lite jobbigt att bara göra och inte se något mål med det hela. Men efter ett tag så tappade jag bort dessa tankarna och bara skapade. Vid ett senare tillfälle samma vecka så hade jag handledning där jag presenterade vad jag höll på med och responsen som jag fick var att det är bättre att skapa stort om man bara gör något utan att tänka, att kunna arbeta med hela kroppen. När jag fick den responsen så var mitt tänk, jag kanske ska göra flera tavlor och bara köra på. Men tillslut slog det mig att det var sant, jag ska jobba stort, för då finns det nästan inga gränser och via att arbeta i ateljén kan jag gå lös ordentligt med färger, utan att behöva tänka på de konsekvenser som att måla om hela lägenheten hemma.
Så nästa steg i processen var att börja arbeta på plats i ateljén med något stort. Jag fann en större träskiva. Träskivan i sig var större än mig själv och den ansåg jag vara utmärkt att arbeta med. När träskivan tog plats på golvet i ateljen så var den ”spårad” eller vad det kallas när den ser lite ut som en panelskiva. Tanken som slog mig direkt när jag märkte detta var att använda den panelskiviga sidan och arbeta med den som att det vore en vägg, en vägg att fästa mina tavlor på, dessa tavlor som jag började med i början av processen. Jag tänkte inte så mycket och bytte ut den vita panelskivan och satte den i ett hav med färger. Jag blandade alla olika typer av färger som jag tyckte passade, och arbetade även med olika knep för att applicera färgen på skivan. Jag kastade på färg, målade med händerna, penslade på, drog med tuber på, rollade, ritade med pennor och så vidare. Allt fick bara ske. Tillslut började jag även att klippa ur tidningar och fästa på själva skivan med lim. Det fanns ingen direkt tanke med själva urklippen de fick bara vara med. För att sitta och leta efter något som skulle passa in på mitt då inte ens fanns en direkt tanke bakom det hela kändes bara befängt. När inspirationen började ta slut med skivan så satte jag direkt igång att måla på tavlorna, där fortsatte med att inte tänka allt för mycket, blandningar av akryler hit och dit och allt fick bli som det blev. Jag bara målade. Tipset jag fick var att lyssna på musik som är lite ”galen” det här gjorde att jag mer kunde känna hur fri jag var, det fanns inget att tänka på alls, bara jag penseln och musiken. Det jag märkte med att arbeta på två underlag var att det var mycket skönare att arbeta stort när man arbetar med att bara skapa, istället för att ha små begränsningar som dukarna erbjöd. Kanske var det viktigt att prova det här, att det verkligen stämmer som de sa på handledningen.
Det sista jag gjorde i mitt projekt var att använda mig av sprayfärg. Jag bar ut den enorma träskivan ut i det ”offentliga rummet” det vill säga Vasaparken där jag ställde mig och målade någon typ av graffiti på träskivan. Det hela kändes väldigt fritt och samtidigt lite spännande då folk gick förbi och tittade vad jag höll på med. Även här kändes det som en utmaning att ställa sig och spraya något mitt bland folk som är ute med hundar och så vidare. Det jag upplevde som underbart med just sprayfärg den här dagen var att det rann från färgen något magiskt fint över det, jag fokuserade på att få mycket rinnande från mina burkar och jag lyckades.
Dagen efter det här skedde så kände jag att jag hade en liten teknik jag ville prova på, jag ville fortsätta arbeta med sprayfärg, dock med stenciler. Jag målade upp en apa på frihand och skar ut denna, och sedan sprayade den utskurna stencilen på träskivan och på lite andra små träbitar som jag hittat. Varför just en apa kom till har jag ingen aning om, men så fick det bli. Bara att göra.
Det sista steget i min process var att limma fast dessa tavlor på den stora träskivan som jag skapat. Det hela gjordes med klassiskt trälim. Det som dock slog mig när jag höll på att limma var att jag inte sett över något om tavlorna hamnade rakt, kanske hade jag kommit in i ett flow där jag bara gjorde och gjorde. Det hela kändes positivt i alla fall.
torsdag 27 oktober 2011
fredag 21 oktober 2011
onsdag 19 oktober 2011
I'm so free
tisdag 18 oktober 2011
Att gå upp i storlek, ja här har ni
torsdag 13 oktober 2011
Att skapa utan att tänka
Så idag har jag målat lite akvarell på tidningspapper som sedan klistrades upp på en av dukarna jag använder mig av. Det kommer troligtvis bli så att jag gör flera dukar då de inte är allt för stora - kan även hända att jag övergår till att använda något helt annat, något större.. Det får vi se.
Jag hade gärna delat med mig av mer bilder men just nu har jag inga... Det kommer, det kommer. Och jag ska jobba i ateljén nästa vecka.. (Har ju lovat.)
onsdag 5 oktober 2011
Det börjar ta sig
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)