Ang Duo Gelland projektet

Den här bloggen är ju till för att skriva hur man upplever utbildningen och så. Varför inte skriva vad jag tycker om det här projektet som vi är tvungna att utföra. 

Jag tycker personligen att det känns helt ondöigt/dumt/jobbigt att lägga det här mitt i VFU-tiden. Det hela blir bara allt mer stressigt att få maila och försöka kontakta en ny skolan som inte svarar eller något. Jag känner mest att jag bara har lust att skita i hela grejen, men det kan man inte göra. Man får bita ihop och bara göra det man blir tillsagd som med mycket annat. 

Jag kan tycka att det här projektet kunde vara en valbarhet för de som kände sig manade. Jag förstår inte riktigt syftet med något. Att sitta passiv och bara lyssna, inte ens jag som är 22år orkade nästan med det. Jag vet inte varför, men jag är nog lite dum för att förstå mig på fiolmusik. Nä, jag känner bara nej. 

Men har nu mailat skolan och försökt att ge dem info. Infon som är lika luddig som gårdagen, kändes som man landat på en annan planet ibland. 

Nej, inge mer med dessa "stress-projekt".... TACK!

/EN negativ Alexander.

Snart är det jul, tyckte det var nyss vi var i Hammarkullen..(?)

En vanlig skiss en lördag - fast vänta det är söndag nu..

En vanlig skiss en fredag - fast vänta det är lördag nu..

Drömmar blir magi i det osynliga

I inlägget under detta så finner ni bakgrunden och processen till projektet/gestaltningen som genomfördes under HT11. Hoppas alla kan få lite mer förståelse över mina bilder genom att läsa texten.


Tänkte att det var smart att lägga upp lite kring detta, samt lite bättre bilder på hur allt blev.
_
Nu ska jag försöka få något grepp om den här VFU-perioden som har börjat väldigt förvirrande och kaotiskt. Vet inte vart jag ska börja, mail hit och mail dit.. *suck*

Drömmar blir magi i det osynliga

Projekt – ’Drömmar blir magi i det osynliga’
När jag började arbeta fram mitt projekt så hade jag till en början väldigt svårt att hitta fokus, vart ska jag börja och vad vill jag göra. När jag tidigare har skapat något så har jag allt för ofta arbetat mot en genomtänkt idé/produkt att så ska det bli. Problematik som uppstår om man arbetar på det här sättet kan vara en viss del av besvikelse, för man brukar ju tala om att inget blir som man tänkt sig. Vet inte hur många gånger jag har arbetat mot något som man tyckt är bra, och som i slutändan inte alls blev som man tänkt sig.


Det var ungefär i den änden som mitt tänk tog fart. Jag ska bara skapa och låta det ske, processen får bli lite som den blir bara. Och jag kunde nu fokusera på själva ordet ”magiska artefakten” och kom fram till att det var väldigt abstrakt. Jag ville inte bryta ner ordet med hjälp av Internet eller andra hjälpmedel utan ”magisk artefakt” fick vara något jag personligen definierade. En mindmap visade mig vägen med ordet ”magiskt” i mitten och blev omgivet av en himla massa ord, allt från drömmar till förhoppningar och så vidare. Dessa ord blev startskottet för själva utvecklingen av projektet på riktigt.


Min första tanke var att skapa en tavla med utgångspunkten i mina ord och bara låta det ske. Vid handledningen så fick jag tipset om att arbeta stort när man bara låter processen ske och ta mycket plats. Jag valde då att befinna mig i ateljén där jag lyckades komma över en större träskiva. Det som kändes spännande med det hela var att arbeta med något som var större än mig själv, på det viset infann jag en viss frihet i det hela. Tanken som slog mig direkt var att fortsätta med tavlan och utveckla det till flera tavlor som skulle fästas på den stora träskivan. Någon bakgrund till själva tavlorna fanns inte, jag bara skapade och blandade olika tekniker allt från akrylfärg, akvarellfärg, teaterblod, tidnings urklipp, tuschpennor och så vidare. Det hela resulterade i tre separata målningar som inte liknande den andra på något vis. Efter jag var klar med dem kände jag bara att jag ville uttrycka mig ännu mer, eftersom dukarna på tavlorna var begränsade så blev träskivan ett väldigt bra alternativ för att bara låta något ske. Mängder av olika typer av färg blandades som när tavlorna togs fram och även sprayfärg i sann graffitianda med stenciler och på fri hand. Det blev en blandning av penslande, kastande av färg, smetande av färg och så vidare.
När jag kände mig nöjd med min process på den stora träskivan så limmades de tre tavlorna fast på den enorma träskivan som var omgiven av ett totalt hav av färger och nyanser.


Det fick bara ske.


Tanken bakom projektet - Var mycket fokus på de orden jag tagit fram, men framförallt ordet drömmar som jag anser är väldigt magiskt. Alla har ju alltid drömt om att nå upp till något, och att lyckas med det ser jag som något magiskt. Projektet speglar mycket hur drömmar på det inre planet hos människor finns men man väljer att hålla dem hemliga. Kan någon läsa mina drömmar, eller ta del av dem så har jag lyckats spegla min ”inre-magi”. Och även om ingen kan det så är det magiskt. Har man en dröm om något, så strävar man nog mot den på ett eller annat sätt.


Hur ser en magi ut och hur ser en dröm ut?


Individuella processen, mer på djupet
När projektet introducerades så var jag redan från början väldigt vilse och ville gå åt alla olika håll. Jag ville göra något bra, inte något halvbra. Men vart skulle man börja för att göra något som var ”bra”. Det tog flera dagar utan att jag kom på något att skapa/ta fram, jag blev helt ställd. Vid den här tiden så började jag fundera kring att ge mig in på något som var helt främmande för mig, att arbeta med ett förhållningssätt att inte tänka allt för mycket på vad som sker, inte arbeta mot någon produkt, bara låta det ske – låta det bli som det blir. Varför jag valde det här arbetssättet mot ett arbetsätt som jag redan behärskar var mycket att jag själv ville utmana mig själv. Tycker att genom kursen så har vi haft vissa moment där man ska utmana sig själv, så jag ville prova på det ännu mer. Det kändes också väldigt spännande att inte veta alls hur det hela skulle bli och slippa arbeta mot en produkt att så vill jag ha det. Jag var trött att bara arbeta mot något som gör mig besviken, eller så i slutet för att det inte blir som man tänkt sig.


När det var dags att sätta igång så hade jag bara några ramar jag ville hålla mig inom. Det skulle vara fokus på temat och via den klassiska mindmapen så lyckades jag ta fram ett antal med ord som jag personligen tyckte stämde in på temat ”magisk artefakt”. Det ordet jag fastande mycket för av dessa jag kom fram till var ordet ”drömmar”, för jag personligen tycker verkligen att drömmar är något magiskt, de är något som man kan uppnå, kanske ett mål eller så i livet. Det är för mig magi. Innan jag började med att skapa mindmapen och så tänkte jag, kanske ska jag se över internet och andra källor vad ordet ”magisk artefakt” är för något, kanske bryta sönder ordet? Men jag bestämde mig nästan direkt att det inte var något jag tyckte var nödvändigt, jag ville göra allt på mitt egna sätt och på det viset blir det ännu mer magiskt.


När det kom till att bara arbeta och uttrycka sig så var min första tanke att skapa en tavla. Jag inhandlade några dukar, färger och andra komponenter för att sätta igång. Jag började bara måla och upplevde det redan från början att det var lite jobbigt att bara göra och inte se något mål med det hela. Men efter ett tag så tappade jag bort dessa tankarna och bara skapade. Vid ett senare tillfälle samma vecka så hade jag handledning där jag presenterade vad jag höll på med och responsen som jag fick var att det är bättre att skapa stort om man bara gör något utan att tänka, att kunna arbeta med hela kroppen. När jag fick den responsen så var mitt tänk, jag kanske ska göra flera tavlor och bara köra på. Men tillslut slog det mig att det var sant, jag ska jobba stort, för då finns det nästan inga gränser och via att arbeta i ateljén kan jag gå lös ordentligt med färger, utan att behöva tänka på de konsekvenser som att måla om hela lägenheten hemma.


Så nästa steg i processen var att börja arbeta på plats i ateljén med något stort. Jag fann en större träskiva. Träskivan i sig var större än mig själv och den ansåg jag vara utmärkt att arbeta med. När träskivan tog plats på golvet i ateljen så var den ”spårad” eller vad det kallas när den ser lite ut som en panelskiva. Tanken som slog mig direkt när jag märkte detta var att använda den panelskiviga sidan och arbeta med den som att det vore en vägg, en vägg att fästa mina tavlor på, dessa tavlor som jag började med i början av processen. Jag tänkte inte så mycket och bytte ut den vita panelskivan och satte den i ett hav med färger. Jag blandade alla olika typer av färger som jag tyckte passade, och arbetade även med olika knep för att applicera färgen på skivan. Jag kastade på färg, målade med händerna, penslade på, drog med tuber på, rollade, ritade med pennor och så vidare. Allt fick bara ske. Tillslut började jag även att klippa ur tidningar och fästa på själva skivan med lim. Det fanns ingen direkt tanke med själva urklippen de fick bara vara med. För att sitta och leta efter något som skulle passa in på mitt då inte ens fanns en direkt tanke bakom det hela kändes bara befängt. När inspirationen började ta slut med skivan så satte jag direkt igång att måla på tavlorna, där fortsatte med att inte tänka allt för mycket, blandningar av akryler hit och dit och allt fick bli som det blev. Jag bara målade. Tipset jag fick var att lyssna på musik som är lite ”galen” det här gjorde att jag mer kunde känna hur fri jag var, det fanns inget att tänka på alls, bara jag penseln och musiken. Det jag märkte med att arbeta på två underlag var att det var mycket skönare att arbeta stort när man arbetar med att bara skapa, istället för att ha små begränsningar som dukarna erbjöd. Kanske var det viktigt att prova det här, att det verkligen stämmer som de sa på handledningen.


Det sista jag gjorde i mitt projekt var att använda mig av sprayfärg. Jag bar ut den enorma träskivan ut i det ”offentliga rummet” det vill säga Vasaparken där jag ställde mig och målade någon typ av graffiti på träskivan. Det hela kändes väldigt fritt och samtidigt lite spännande då folk gick förbi och tittade vad jag höll på med. Även här kändes det som en utmaning att ställa sig och spraya något mitt bland folk som är ute med hundar och så vidare. Det jag upplevde som underbart med just sprayfärg den här dagen var att det rann från färgen något magiskt fint över det, jag fokuserade på att få mycket rinnande från mina burkar och jag lyckades.
Dagen efter det här skedde så kände jag att jag hade en liten teknik jag ville prova på, jag ville fortsätta arbeta med sprayfärg, dock med stenciler. Jag målade upp en apa på frihand och skar ut denna, och sedan sprayade den utskurna stencilen på träskivan och på lite andra små träbitar som jag hittat. Varför just en apa kom till har jag ingen aning om, men så fick det bli. Bara att göra.


Det sista steget i min process var att limma fast dessa tavlor på den stora träskivan som jag skapat. Det hela gjordes med klassiskt trälim. Det som dock slog mig när jag höll på att limma var att jag inte sett över något om tavlorna hamnade rakt, kanske hade jag kommit in i ett flow där jag bara gjorde och gjorde. Det hela kändes positivt i alla fall.

Efter handledningen så tyckte ni det här ska upp i verket.. ah, visst på måndag kör vi.

I'm so free

Lou Reed säger jag bara = Inspiration._

I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free, I'm so free.

Att gå upp i storlek, ja här har ni

Nu har jag börjat att bara "köra" på min bakgrund/vägg där mina dukar/tavlor(kalla det vad ni vill) ska hänga. Ni får ursäkta den suddiga bilden, men det är inte lätt att ta kort med en Macbook på axeln som kamera. Nu ska jag fortsätta att bara skapa på, bara låta det ske.. huhuhuhuhhuh..

Att skapa utan att tänka

Efter dagens handledning så fick jag klart för mig att det kanske är dags att lägga på lite "speed" på arbetet så det händer något. Så jag gick och införskaffa mig det mesta som jag kommer att behöva till mitt projekt även om det inte alls är klart hur själva produkten blir. Det jag kommer använda mig av är: akrylfärg, akvarell, blod (från någon gammal Halloweenfest) och sprayfärg. (Det kan även hända att de tillkommer ännu mer då mitt projekt handlar mycket om att skapa utan att tänka. Att bara arbeta efter några ord som jag tagit fram och låta impulsen styra sedan, alltså ingen produkt jag jobbar mot direkt - att så ska det bli.)

Så idag har jag målat lite akvarell på tidningspapper som sedan klistrades upp på en av dukarna jag använder mig av. Det kommer troligtvis bli så att jag gör flera dukar då de inte är allt för stora - kan även hända att jag övergår till att använda något helt annat, något större.. Det får vi se.

Jag hade gärna delat med mig av mer bilder men just nu har jag inga... Det kommer, det kommer. Och jag ska jobba i ateljén nästa vecka.. (Har ju lovat.)

Det börjar ta sig

Förlåt att bilden är spegelvänd men sådant händer när man har mac och är lite lat. Men nu har jag planerat upp det mesta och känner att det kreativa får ta över det hela. Jag är trött på att bara sitta ner och tänka, det blir allt för abstrakt. Nu lär jag börja att arbeta, arbeta med händerna på riktigt. 

Det är ett äventyr

Den Magiska Artefakten
"Finns det någon magi kvar i en värld av styrdokument, pensionsfonder, funktionstänkande och kommersialism?
Våga ge dig in i ett magiskt tänkande där animism, animation och omöjligheter är möjliga."
Börja ditt gestaltningsarbete ur ordet magisk artefakt.
Magisk i detta fall innehar flera möjligheter.
Du kan välja att tolka ordet som en Harry Potter lek eller från ett spirituellt synsätt där allt är besjälat. Du kan se det som en illusionistisk uppgift, eller som en möjlighet att se din samtid från ett annat perspektiv. Men hur du än väljer så handlar det magiska om möjligheter du inte trodde var möjliga. Det magiska äventyret ligger i din egna kreativitet.
_____________________
Tycker alltid det är svårt att börja, det är svårt att få grepp vart man ska börja. Kanske ska man strunta i att tänka för mycket och bara binda ihop alla dessa saker som finns i min skalle och se vad som händer? Eller inte?
Jag har funnit sjukt mycket bra inspiration som jag vill arbeta utifrån men är det möjligt, det lär det vara. 
Men vad ska jag göra, och vart ska jag börja. Kanske får jag börja med att kladda ner en massa stödord i mitt block och rita små bilder, där någonstans brukar jag landa.. Hoppas jag gör det den här gången. 


Jag hör av mig om ett tag igen, berättar om hur allt går. 

Livets trappa + Tidsmaskinen =

En gång i världen kunde människorna finna klokhet genom att gå den långa vägen upp för livets trappa. Längs vägen började människorna tillverka avbildningar av livsvägen i form av små statyetter. Detta var en tung och jobbig process. Statyerna blev större och större och tyngre och tyngre. Som conversation starters blev de ett måste i sociala sammanhang. Det var tungt och jobbigt att bära med sig statyerna varje gång man skulle på en social tillställning eftersom statyerna kunde väga upp mot 100 kg och vara en halv meter långa. Då bestämde människorna att de skulle hitta en enklare väg. De skapade en fjärrkontroll som man kunde använda till att lättare ta sig upp för vishetens trappa. Fjärrkontrollen gjorde hela systemet föråldrat. Små barn kunde nu bli visa som Buddha eftersom de nu inte längre var tvungna att klättra upp för livets långa trappa. De kunde då nå vishet direkt. En femårig flicka blev andlig ledare för hela världen. Detta resulterade i total kaos. Men alla vande sig tillslut vid det nya och kunde se allt bra det förde med sig.

 "Livets trappa"

"Tidsmaskinen"

Den Magiska Artefakten

En tidsmaskin - Eller res fritt i februari.

- Den fungerar ju!

EXIT THROUGH THE GIFT SHOP

Hammarkullen - Uppdrag - Onsdag 21/9-11

9. Gör en önskelista. Lämna den i din skrivbordslåda. Se vad som hände under ett år.

Genomförande

Till en början så granskade jag uppdraget i sig väldigt noga, vad står det egentligen och vad menar man med uppdraget. Tankar kring vad en önskelista är tog fart och det var svårt att se vart man skulle landa. Jag började därför med att sitta ner och bara stirra mig blind på dessa ord som tillsammans bildade uppdraget. Om och om igen. För att komma vidare så tog jag vara på det vi hade arbetat med tidigare under veckan den så kallade "tegelstens-tänket". Med det menar jag att man kan se på ett objekt eller vad man nu vill arbeta med på flera olika sätt, nästan för många. Det hela resulterade i att det blev allt för mycket i huvudet och jag började göra upp den klassiska mindmapen. I fokus i mindmapen låg uttrycket "Min önskelista" och från den drog jag ut bubblor med allt jag kunde komma på kring min önskelista. Skulle önskelistan vara något som jag vill ha, det vill säga en jacka eller en bil? Men jag tänkte även kring att en önskelista kunde innehålla mål/drömmar om saker jag vill uppleva/uppnå med livet. Det här gjorde det ännu mer rörigt och jag blev fast kring alla tankar. Och tanken om att utmana mig själv började flyga runt i huvudet, allt mer och mer.

När gruppen senare började diskutera med varandra och berätta om sina individuella uppdrag så började vi bolla idéer med varandra, samtidigt som man kunde se hur de upplevde ens eget uppdrag. Genom att tala med varandra så öppnades det upp nya vägar och sätt att se på det hela. Vi fick även chansen att hjälpa varandra om det var någon som kört fast - så den kunde komma vidare. Genom samtalen fick jag mer inspiration till just mitt uppdrag och kunde fortsätta och utveckla lite punkter på min mindmap. 

Efter samtalet var jag fortfarande frågande till mig själv - hur ska jag utmana mig själv med att göra en önskelista? Jag bar vidare på frågan tills jag skulle ha ett kortare samtal med Nike och genom samtalet kom det fram att min utmaning med önskelistan kan vara att ta fram mål/drömmar som jag har och sedan göra en lista av det. Listan behövde inte vara något som jag tar fram, den kunde alltså bara finnas i mig. Jag tyckte själv att det lät som en bra utmaning men gärna ville skapa själva listan och senare lägga den i den klassiska "skrivbordslådan" och se om någon/några månader om det är något av dessa punkter på listan som går att kryssa av.

När jag skulle börja ta fram listan och se över vilka punkter som skulle fylla den så fick jag verkligen gå in i mig själv, tänka och se vad är det jag vill uppnå med mitt liv och vilka drömmar har jag? Det hela kändes väldigt privat och skapade en viss obehaglig känsla, men sedan slog det mig, det är ju min lista. Ingen annan behöver ens veta att den existerar. Med den tanken så gick det lättare att fylla listan med de punkter som jag kunde komma fram till. 

Listan blev alltså inte så avancerad gjord utan var mer ett papper med punkter på som ni kan se på bilden. 

Punkterna på listan är inte helt utformade här eftersom det är min lista som jag hämtat på djupet.

Jag fick ju även i instruktionerna i uppdrag att lägga denna i min "skrivbordslåda" men jag valde att lägga den på en säker plats där jag vet att den inte försvinner. Så här ligger den i tryggt förvar. 

"Lämna den i din skrivbordslåda."

Reflektion

Till en början när jag läste lappen tänkte jag ungefär följande - "Haha, gud vad lätt. Det här är bara att göra någon liknande önskelista som man gjorde när man var liten". Det kunde man säkert ha gjort men tror inte utmaningen hade varit så stor i själva det momentet om man inte önskar sig några radikala saker som fred på jorden och så vidare. Jag tänkte nog även att det här är något jag gör hur fort som helst - men det visade sig ta mycket mer tid än jag trott. Från att bara sitta och stirra på den där meningen och försöka få något grepp om vad den handlar om till att ha hittat en väg att vandra på var rätt tufft. Och med hjälp av "tegelstens varianten" så hjälpte den mig att se de andra vägarna, än de jag hade från början. 


Det var också spännande att möta upp med det man har inom sig och bara skriva ner allt punkter och se över vad man går och drömmer om/vad man har för mål. Tror att det allt för ofta blir att man bara går och bär på mål/drömmar utan att tänka på det, och helt plötsligt är det borta och man börjar på något nytt. Helt plötsligt fylls detta tomrum med nya mål och drömmar som vill fram, men jag tänker nog aldrig på dem jag "uppfyller" på riktigt utan bara går vidare. 


Den här listan kan ju vara något som jag kan tänka mig att återkomma till i framtiden och se över hur det går med min önskelista. Har jag kommit vidare eller står jag kvar med en massa drömmar om inte fler? 

Önskelistan vi ses 21/9-2012

9.

Gör en önskelista. Lämna den i din skrivbordslåda. 
Se vad som hände under ett år. 


Återkommer innan klockan 18:00 med ett nytt inlägg.

Lite musik - En ruskig dag som denna.

Vad kan man göra med en tegelsten? - Slå till någon..

Idag har vi bland annat diskuterat vad man kan göra med tegelstenar. Vi kom fram till väldigt många olika förslag. Droppar några exempel här nere: 

• Bygga 
• Slå någon 
• Grill
• Kläder
• Skal till en Iphone
• Slipsten
• Ankare (till en båt)

Tänk vad mycket man kan göra med dessa stenar och hur mycket idéer som växer fram kring dessa tråkiga stenar. Nu tog jag bara några få grejer som vi tog upp i gruppen, men finns en hel del andra förslag. 

_

Efter lunch fick vi ett nytt uppdrag där vi skulle ta fram en symbol för två ord. Två ord som delades ut till varje grupp, vi fick Glädje och Lycka. Vi lät alla i gruppen själva sitta ner och skissa upp några idéer som vi kom på kring dessa begrepp. Och tillslut enades vi och tog fram två symboler.

Symbolerna i sig gjordes om till små "glädje kort" som vi fick i uppdrag att dela ut till folk efter skolan. Jag själv tyckte det här kändes lite jobbigt då jag vet hur det är när man själv blir tilldelat något papper på stan eller så. Kanske är det så att man upplever det som jobbigt då man alltid lyckas få något som absolut inte berör en, eller är det bara för mycket text att den av automatik hamnar i en papperskorg?  Nu lyckades jag dela ut mina lappar - möttes av allt från "åh, vad roligt" till "hmm, nej.. tack." Så det var lite blandad respons. Undra hur personerna senare reflekterade över våra symboler? (Nu kan jag inte lägga upp någon bild på våra symboler då jag delat ut dem... Kanske lyckas ta en bild av någon annan från min grupp, vem vet..

Gjorde en väldigt snabb liten ruta med det första jag tänkte på när jag hörde "Vad kan man göra med en tegelsten?" Mina tankar gick direkt åt det mer komiska hållet.. (Kanske har man tittat för mycket på barnprogram/läst serier.. Men vad gör det.)

Workshop i Hammarkullen 19/9-2011

Idag har vi haft en Workshop i Hammarkullen där vi har målat med kol, sjungit "låten" Forever young för halva Hammarkullen och sedan har vi väntat. Väntat på att ta in, se, höra lyssna och tänka (något sådant) på vad som sker under en väntan på tjugo minuter. Under dagen så har jag insett att det inte funkar något vidare att måla med kol på golvet.. Då jag lyckades göra detta när jag skulle måla med fel hand + inte kolla på papperet.. Så bilden talar ju för sig själv.. Imorgon väntar även en workshop ute i Hammarkullen, spännande..

fåååräääver jöng i want tå bi fårever jöng.. 

Blähj

När jag var liten kunde jag tycka det var skönt att vara hemma från skolan när man var sjuk. Nu är det bland de segaste som finns.

För att låta som en riktig gnällspik så lider jag haha.

Måndag

Ber om ursäkt för ett rörigt inlägg, men är på tok för trött just nu.


Kanske har varit lite lat på att skriva här - nu ska jag allt få ner några tecken i ett inlägg. Vi börjar med fredagen vilket innehöll en mängd korta och spännande redovisningar på allas små projekt. Det var verkligen intressant/roligt att se vad alla hade gjort. Så när dagen var över så var det så himla mycket tankar och idéer som svävade runt i mitt huvud så jag gick ner till korsvägen, satt på en bänk och kladdade en massa i mitt skrivhäfte. (När jag tittar i det idag så fattar jag inte mycket av det hela. Kanske kom det för många tankar på en och samma gång?)

Lite tidigare av dagen så hade vi även fått diskutera om vi hade utmanat oss själva när vi gjorde projektet, eller hur man ska förklara. Jag själv tycker att jag gjorde det, jag tog mig ut den där dagen med mitt lilla projekt i min tygväska, letade upp en plats - satt upp mitt verk och fotade. Vet inte om det blev mer som en "utmaning" till mig själv då jag var ensam. (Hade ingen annan i gruppen med mig.) För när jag gick på spårvagnen när jag var klar så var det en härlig känsla att ha gjort något. (Fråga mig inte vad det var.. men det kändes bara bra).. 

Idag har vi varit ute i Hammarkullen och lekt av oss. Till en början så fick vi en uppgift där vi skulle i grupp finna en plats, samla ihop saker vid den och sedan rita en karta till platsen från själva torget. När kartan var skapad så skulle vi byta med en annan grupp, så man fick se deras valda plats. På den valda platsen skulle man bygga/skapa/göra av det som fanns något som bjuder in till lek. Vi hamnade vid en "duschställning"(?) bredvid en basketplan. 

 Där skapade vi den här banan eller vad man ska kalla den. Genom att stoppa in ekollon i en bruk så flög dem ner genom ett rör och studsade sedan ut och hamnade i en låda med sand där man kunde plocka poäng. 

 

Vi fick senare även måla upp vår plats på torget med penslar och vatten. Folk verkade tycka det var intressant att se vad vi gjorde... även om det bara var vatten.

Två pojkar provar vår skapelse, lyckat?

_

Dagen avslutades med att vi fick gå runt, skissa av och pratade om  de andra gruppernas små platser.

Fredag

Ja, vad vill jag ändra på?

Efter gårdagen i skolan så fylldes man av tankarna - "Vad vill jag ändra på?" och det är kanske inte något lätt steg att ta, men ibland får man börja smått och bygga vidare. Så igår när jag kom hem från skolan och fram till idag så har jag skrivit ner flera meningar med saker som jag vill förändra och försöka välja något av dem. Jag tror jag vet hur jag vill ha det och vad jag vill ha sagt med det hela. Vad töntigt det lät, låter som jag ska rädda världen eller något men det är inte fallet utan bara skapa något i det så kallade "offentliga rummet". 


Det hela ska presenteras på 1-2 minuter också - får vara något kort och kompakt. (Haha)


Adios amigos!

Musiken får rädda mig - från regnet

Down in HDK

Bloggen har nu skapats, och här kommer man kunna läsa en himla massa kring min utbildningen och vad som sker på HDK i Göteborg. 

Så inom en snart framtid, troligtvis bara om någon dag så lär det dyka upp ett nytt inlägg, vi hörs då!