V16 fortsättning. (VARNING: Risk för förvirring)

Under veckan så har mitt projekt fortsatt seriernas värld. Jag har klippt och klistrat ihop serier, klippt sönder dem igen och hållit på. När jag gör detta så blir det lite som att serien blir till en konflikt i berättandet, i film kallas detta för "crosscut" - en historia kan hoppa lite hit och dit. (för att förklara ordet väldigt kort). Man kan även leka väldigt mycket med olika bilder från olika serier för att göra detta ännu mer förvirrande och finna "hemliga" storys i det hela. Eller hur jag nu ska förklara - men att man kan skapa en helt ny story av olika bilder från olika serier. (Teckningsstilen på bilderna kan också skilja.)

Efter handledningen i onsdags så diskuterade jag kring Frank Miller och hans serier, att jag lite snöat in på. Handledningen ledde fram till nya banor i spår av Frank Millers serier, jag håller nu på att arbeta med siluetter i serieformat. Klipper i vitt och mörktmörkt marinblått papper för att sedan bygga upp dessa siluetter som tillsammans ska bli något, vad vet jag inte - men något åt seriehållet. Då jag känner att det är var något jag blev intresserad av så kommer jag fortsätta under morgondagen och se vad som händer.

Det som jag tar med mig från Frank är att han arbetar nästan bara med svart och vitt och hårda former. Vilket jag själv arbetat kring.

______

Silhouettes by Mike Miller for West Elm - http://blog.atlantahomesmag.com/new-product/a-design-revival—in-silhouette/

_______

Eftersom det är svårt att förklara hur jag menar så brukar man ju säga att en bild säger mer än tusen ord.
Tankar som flyger runt i mitt huvud är när man skapar serier i form av bara använda siluetter så blir det mycket som uteblir, utseende på karaktärer, miner och en massa mer. Detta kan skapa en konflikt för den som läser/tittar på serien - vilka är dessa personer och hur ser de ut och vilka är de?

Om man skulle göra ett liknande moment i skolan så tror jag att man kan komma ifrån det som jag allt för ofta ser när jag är ute på VFU - allt ska vara så fint som möjligt, elever jämför sig med varandra och vissa vågar inte prestera för de är rädda att det ska bli fult - kan det här vara en väg bort från att allt måste vara perfekt, ögon, händer och så vidare? (Utgår från ett perspektiv i grundskolan nu)

Under måndagen kommer jag publicera mer bilder på vad jag har gjort då min kamera strejkar för tillfället. Men det kommer.

"Jag hör hur mörkret knackar på min dörr.." - Plura Jonsson


/Ett inlägg från en trött Alexander.